Har inte skrivit på några dagar. Har inte haft nån ork, har mått skit innerst inne även fast jag inte har sagt något.

Dom senaste två dagarna så har jag mått jättedåligt inombords, gråtit jättemycket fast i smyg. Jag vet att man inte ska hålla inne saker för då mår man bara sämre. Men jag vill inte att folk ska tro att jag alltid är sån som gråter och må skit. Men idag när jag va i lokalen så bröt jag ihop helt, bara för en liten liten sak, men då kom allt som ja har hållit inne.

Det handlar egentligen bara om småsaker och därför har jag inte velat säga nått, för jag vill inte att folk ska tycka att jag är barnslig eller nått.

En av sakerna är att jag hatar att vara ensam en längre tid, jag har bott hos killen i snart ett halvår, och nu vill du och stefan bo ihop, jag fick snarare lite panik när du sa de igår, men sa inget dum som jag va.

Det betyder ju att jag måste ta alla mina saker och flytta hem igen, visst jag älskar min familj, men fan det känns liksom skit att behöva flytta.

Sen är det bara småsaker som stör mig, men det är inget så direkt.

Jag vill inte att nån ska se ner på mig bara för att jag skrev detta. Jag vill bara gräva ner alla beskymmer så att dom aldrig kommer tillbaka mer.

Älskling om du läser detta så bli inte sur eller arg på mig, förlåt för att jag inte har sagt nått. Jag vet ju själv att jag bara må sämre av att inte säga nått till dig, men ja tycker sånt är så jobbigt :( För jag bryter bara ihop när jag ska säga saker.

Det finns säkert mer och skriva men jag orkar helt enkelt inte.

Ska sitta här och uggla en lördagskväll :(

Jag vill helst inte ha några dumma kommentarer.

Baaaaj